Kalla inte din tandhygienist i Odenplan för “fluortant”

Det borde vara självklart, men det är det inte. I alla fall inte efter att den populära julkalendern Mysteriet på Greveholm från 1996 haft inflytande på en stor del av svenska folket. I tv-serien refererade man till mamma Astrid som en “fluortant”. Det var hon naturligtvis inte. Hon var en tandhygienist. Man ska kalla en spade för en spade, precis som man ska kalla en tandhygienist för en tandhygienist. Det är bara sunt förnuft och respekt mot yrkesutövaren.

Sedan finns det ytterligare en anledning till varför begreppet “fluortant” inte ska få chans att ersätta det mer exakta begreppet “tandhygienist”. Det är förstås inte nödvändigtvis så att tandhygienisten behöver vara en tant. Eller ens en kvinna. Tandhygienisten kan mycket väl vara en man som identifierar sig som en man. Som inte alls tycker det är särskilt roligt av att bli kallad “fluortant”. Av väldigt många anledningar, skulle man kunna tänka sig.

Respektera yrket

Så, en sak kan du ta med dig från den här texten. Det är att du inte ska du ska ropa “tjena fluortanten” när du tar din lokala Tandhygienist i Odenplan i hand vid ditt nästa rutinbesök. Det är ingenting som uppskattas. Oavsett hur kul du tycker att det låter i ditt huvud. Kanske borde du istället försöka tänka på hur det låter för mottagaren. Begreppet är både förminskande och elakt. Tandhygienisten gör ett viktigt arbete och ska respekteras för det jobb som hen gör.

Man kan lära sig många trevliga saker från Mysteriet på Greveholm. Men att kalla tandhygienister för fluortanter är inte en av dem. Det är ungefär som att kalla parkeringsvakter för “lapplisor”. Det är helt enkelt varken snällt eller särskilt lämpligt. Som sagt, man ska kalla en spade för en spade. Man ska kalla någonting för vad det är. Man ska kalla en tandhygienist för tandhygienist.