Släktens kedja – från födsel till begravningsbyrån i Malmö

Vågorna slår mot stranden och sköljer sakta bort de fotavtryck som du just har lämnat bakom dig.
En enkel men kraftfull metafor för hur livet är: Allt som vi gör och är med om kommer med tiden att börja blekas bort, steg för steg. Till slut kanske inte något finns kvar.

Vi är alla en del av släktens kedja

Det är kanske en sanning med modifikatio. För kanske har vi turen att leva kvar i minnet av dem som en gång känt oss – och på så sätt vandrar vi vidare genom generationerna. Du har säkert själ hört historierna om en släkting som inte längre fanns i livet när du föddes. Berättelserna om hur denna person, eller dessa personer, betydde mycket för att du ska finnas här idag. Vi är trots alt en del av en kedja som vi en dag kanske själva förlänger med egna barn.

Precis som du kommer att kontakta en begravningsbyrå dygnet runt för att begrava dina föräldrar kommer dina egna barn att en dag göra detsamma med dig. Frågan är då hur du vill bli ihågkommen. Du bygger nämligen på det minnet i denna stund. På så sätt kan man säga att vi alla redan är ekon av de människor som vi en dag kommer att bli. Frågan är vad du hör i detta eko.

För att inte bli för abstrakt så handlar det helt enkelt om att vara den bästa versionen av sig själv. En version som inte bara inspirerar andra – utan även dig själv. För trots allt är det enda som vi verkligen kan påverka oss själva. Ändå ägnar så många av oss tid på att försöka förbättra andra, och förbättra världen. Den resan kan endast göras genom att vi själva ser till våra egna brister och styrkor.
Frågan är då: Vem är du när du är som bäst? Hur blir du denna person?